The man in the black cap

 

Denna gång har jag valt att fördjupa mig inom den etiska frågan kring abort. I vanlig ordning börjar jag med att presentera lite grundfakta och globalstatistik om ämnet, följt av en diskussion och en kortare sammanfattning.

 

Till en början kan jag direkt fastställa att abort, egentligen innebär både provocerad, alternativt inducerad abort och spontan abort. I spontan abort ingår alla former av missfall, medans provocerad abort innebär ett avbrytande av graviditeten genom medicinsk eller kirurgisk väg. I folkmun har abort på senare tid bara betytt provocerad abort och det är också vad jag främst kommer fokusera under textens gång. Jag kommer dock inte gå vidare in på den etiska frågan kring att använda fostren till stamcellsforskningen.

 

Då detta dock är ett ämne som har intresserat mig i många år, kommer jag inte kunna hänvisa till källor på allt vad jag säger, då mycket är sådant jag snappat upp lite här och var och inte har en aning om var jag läst eller hört det.

 

Detta är för många ett känsligt ämne och jag varnar därför för känsliga läsare då diskussionen kan upplevas som stötande.

 

 

Fakta

Till att börja med delas provocerad abort upp i två kategorier. Terapeutisk abort, som utförs med hänsyn till moderns hälsa, och selektiv abort, där ett foster aborteras till förmån för andras hälsa men där inget direkt hot mot moderns medicinska hälsa finns.

 

Det finns också två olika metoder i hur aborter utförs.

 

·         Den medciniska metoden är den man helst vill använda sig av, men kan bara användas fram till graviditetsvecka 14. Hur den går till är genom att modern får ta hormontabletter (antiprogesteron) som förhindrar att graviditeten fortsätter då det graviditetsbevarande hormonet blockeras. Livmoderhalsen mjukas även upp. Två till tre dagar senare behandlas kvinnan med ett läkemedel som drar ihop livmodern och stöter ut livmoderinnehållet.

 

Detta piller ska dock inte förväxlas med s.k. akut p-piller som oftast benämnts fel för abortpiller. Akut p-piller kan inte avbryta en påbörjad graviditet utan bara förhindra graviditet inom 72 timmar efter samlaget.

 

·         Den kirurgiska metoden är det andra och ”sista” valet att använda sig av. Fram till och med graviditetsvecka 19 (men är vanligast innan graviditetsvecka 18) och går ut på att man tömmer livmodern genom vacuumextirpation. Behandlingen inleds med att inta läkemedel som mjukar upp livmoderhalsen ett par dagar innan aborten. Man använder lokalbedövning eller narkos för att via slidan föra in ett instrument som man använder för att tömma livmodern. Operationen tar bara några minuter och utförs av en gynekolog. Hela proceduren tar oftast en dag då kvinnan får stanna för observation efter aborten.

 

 

Sverige och världen

Först på 30-talet legilerades abort i Sverige, dock bara ifall barnet blivit till genom våldtäckt, om barnet utgjorde ett allvarligt hot mot moderns liv eller om barnet löpte stor risk att drabbas av svåra sjukdomar eller skador. Det tog nästan 40 år, 1974 närmare bestämt, för att en ny lagstifning för fri abort skulle införas. Enligt den lagen kan du göra abort fram till slutet på den artonde veckan av graviditeten, och av vilken anledning som helst. Efter den artonde till den tjugoandra veckan krävs tillåtelse från Socialstyrelsen som ofta ges på grund av att fostret eller modern lider av svåra sjukdomstillstånd.

 

Runt om i världen i de flesta länder, är abortfrågan en mycket omdebatterad fråga. Här i Sverige dock, tycks det enda politiska parti som har några invändingar till den nuvarande lagstiftningen vara inga mindre än Kristdemokraterna. Sveriges hanteringssätt är dock inte global. Usa som exempel har kvinnor rätt till abort på ett sätt som är betydligt friare än situationen i Sverige - dels kan aborter göras betydligt senare (så sent som den 28:e gravididtetsveckan) och ofta utan samma intensiva kontakt med sjukvården som i Sverige. Även i Frankrike är det friare efter att en legalisering av hormonpillret Mifepriston, infördes på slutet av 80-talet, som tillät kvinnor att avbryta en tidig graviditet helt själva i hemmet.

 

Idag dock, är det bara känt 3 länder i hela världen, vilka har ett total förbud mot abort. Illegal abort under smutsiga förhållanden är ett faktum i stora delar av världen.

 

Det görs uppskattningsvis 50 miljoner aborter i världen varje år. Av dessa är närmare 30 miljoner legala och nästan 20 miljoner är illegala abortingrepp. Uppskattningsvis dör 68 000 kvinnor varje år i samband med en illegal abort, vilket motsvarar ungefär 0,3 procent av de kvinnor som genomgår en illegal abort.

 

Vad som även tåls att tilläggas är att abort inte bara sker människor imellan. Det sker även människa mot djur. Hos hästar t.ex., som har svårt att fullfölja flerbördsdräktigheter, förebyggs att ston ”kastar” (missfall för djur) flera foster genom att veterinär med hjälp av ultraljud utför selektiv abort och tar bort alla befruktade ägg utom ett, som får gå till fortsatt utveckling.

 

 

Diskussion

I och med att det sista jag tog upp i faktabiten var djuraborten, fundera på det lite. Hästar kan inte prata. Och man aborterar inte hennes ofödda föl utan att det finns någon risk för hennes hälsa. Hon är antagligen inte med på noterna, men blir helt enkelt, mer eller mindre, tvingad till abort. Schysst stil? Högst troligt är även anledningen till detta pengar. Det kostar om det visar sig att ett missfall/kast, hade inneburit att stot inte längre kunde få fler föl. Bra argument för att döda något ofött? Ingen säger ju emot dem i alla fall. Det kan dock ha med att göra att det är något enormt nedtystat och du kan hitta väldigt lite information om det. Men vad fan! Det är bara boskapsdjur, låt oss gå vidare. (Ursäkta svordomen, men jag försöker med sarkastisk ton försöka eftervärka hur boskapsuppfödarna antagligen tänker.)

 

Om vi bryter ner det hela, vad är abort egentligen? Dödande av något ofullkomligt eller död av ett liv? Och vad är i så fall ett liv? När börjar ett liv? Somliga påstår att ett liv börjar när hjärtat börjar slå, kring graviditetsvecka 10. Notera dock att fostret endast är 3cm långt vid denna tid. Andra menar att det är när fostret ser ut som en riktig bebis kring graviditetsvecka 20. Det är dock bevisat att människors personlighet inte börjar utvecklas förrän vid 5 års ålder och att minnet inte börjar ta fart på allvar förren 7 års ålder. Innan dess är man på sätt och vis små robotar, det klassiska sova-äta-bajsa-sova, känner nog de flesta föräldrar igen sig i. Jag menar nu inte att det ska vara okej att gå in på ett dagis och skjuta av ett par barn för att dem ser snett på dig, snarare vill jag bara väcka frågan, när blir man människa? Jag tror att vi alla kan vara överens om att mörda en annan vuxen människa är ett hemskt brott, men när övergår det från uppmuntrat (som abort är i många delar av världen) till ett hemskt brott? Kan det bero på att vi varken kan se eller höra fostren? Precis som med insekter. Vi kan ju se insekter, men de brukar inte uppskattas som små och söta, snarare irriterande och perfekt pricktavla för en hand eller en flugsmälla. Precis på samma sätt ser de flesta ett foster också som något som bara kan kastas eller slås ihjäl. Men även ett foster är ett liv. Eller hur var det nu igen? En sak är i alla fall säker, och det är att när väl modern födit barnet och den skriker för blotta livet är det inte längre många kvar som inte ser det som ett liv.

 

Men det är väl också självklart att modern ska bestämma över det växande barnet inom sig som hon varit med att skapa? Hon borde få mörda barnet om hon själv vill, när hon själv vill. Eller? Ta magmasken som exempel. Visst, det är inte samma art i överhuvudtaget, men den har växt upp inom dig. Där är det ingen som klagar att man mördar deras liv? Men där har vi åter igen, ett människoliv är ju lite finare än alla andra liv på jorden. I alla fall människor emellan.

 

Men även om vi ser den här minityriska utomjordisktliknande varelse och ser den som ett liv eller ett fullkomligt barn. Är det verkligen snällt mot den att komma till en värld där den inte är välkommen? Det finns ju trots allt en anledning till att kvinnor aborterar och det är inte för att dem inte hade något bättre för sig på en söndagseftermiddag. Av någon anledning vill de inte ha barnet. De kanske inte är mogna nog? De kanske inte har ekonomi nog? De kanske helt enkelt inte vill ha barn. Är det bättre då att tvinga dessa kvinnor att föda barnet och sedan tvinga dem ta hand om barnet i 18 år, trots att de själva vill allt annat än det? Eller man kanske ska göra som Kristdemokraterna har gett som förslag att dra ner på aborterna och dra upp på adoptionerna? Precis som om att dra underläppen över huvudet (i jämförelse av smärta av hur det känns att föda barn) inte är nog traumatiskt, utan att man också ska ge bort sin skapelse?

 

Nu får vi dock inte tro att vi på 2000-talet är så väldigt unika med aborter. Ser vi det ur ett historiskt perspektiv, kan man datera abortdebatter och olika former av abortmedel enda bak till antika Grekland. Argumenten vi kör med idag, lät väldigt lika dem som de körde med då. På den tiden dock och fram till början av 1900-talet, skedde inga aborter under riktigt lika trevliga omständigheter som de görs numera. Förr så använde man sig av kurer såsom olika giftiga örtblandningar, många vilka utgjorde även stor risk även för moderns liv. Man använda sig även av klassiska misshandelsverktyg när mödrarna blivit synligt gravida, såsom hårda slag mot magen med diverse verktyg eller plankor. Det var också vanligt på 1800-talet att kvinnor själva stacka in stick-nålar i slidöppningen och försökte peta sönder vad som växte inombords. Som nog de flesta förstår var detta en smärtsamt och väldigt många kvinnor dog av förblödning. På 1800-talet var det också vanligt att man skrapade av fosfor från tändstickor och lät kvinnorna svälja detta för att då ett par dagar senare få död på fostret. I de allra flesta fall dog dock även kvinnan.

 

Man kan klart bevisa med ett historiskt perspektiv att kvinnor, genom tiden, varit beredda att satsa sitt eget liv, bara för att inte sätta in ett nytt i världen. Är inte det anledning nog att låta dem få rätten till abortera sina foster?  Men om nu foster är ett liv, borde inte modern också få rätten till att ta livet av sitt redan födda barn? Dvs, så länge barnet är under 7 år, för då kommer den ju ändå inte minnas något.

 

Det finns även ett klassiskt argument över om fostret i fråga känner smärta. För om det nu känner smärta, blir abort genast något mycket hemskare. Vi lär dock aldrig veta säkert, då som sagt minnet inte börjar utvecklas fullt ut förren vid 7 års ålder. Vad man däremot vet är att de flesta senare foster som aborteras, är alldeles svarta till huden. Detta beror inte på hudfärg eller sjukdom. Detta beror på blåmärken.

 

Men hur många aborter ska man få ta egentligen? Ska man få döda hur många foster som helst eller ska det finnas någon sorts spärr? Genom åren har jag pratat med en del kvinnor som gjort aborter och det finns båda delar av allt. Det finns dem som ingått i djupa deprissioner efter en abort eller att bestämt sig att aldrig ha sex igen. Det finns också dem som gjort det helt motsatta och inte sett några som helst problem med abortering och är praktiskt taget stamkund på abortkleniken. Det spelar längre ingen roll om man slarvar med kondomen eller p-pillret, för man kan ändå alltid bara göra abort. Faktum är dock att snittet runt om i världen ligger på 8-12 aborter per kvinna genom hela livet. Detta beror snarare dock på bristen på preventivmedel än slarv. Men ändå! Borde vi inte bli bättre på att dela ut preventivmedel? Men det är klart... Det kostar ju pengar. Vad är ett människoliv värt? Tydligen mindre än kostnaden av ett gäng kondomer. Fast å andra sidan är det fortfarande en definationsfråga ifall ett foster är ett människoliv eller ej. Det finns ju dem religiösa fundementalister som även menar att sperma är människoliv och menar därför att vi inte ska onnanera och endast ha sex för förökning. Dock kommer kroppen automatiskt förr eller senare lätta på trycket om det så sker i sömnen och jag vet inte vad du tycker, men jag tycker det låter rätt konstigt av Gud att programmera in ett upprepande massmord i männens kroppar.

 

 

Sammanfattning

Jag kan sammanfatta det såhär, oavsett vilken sida du står på, att inget källa är särskild objektiv. Antingen är det sjukvården som låtsas objektiviserar, men som ser foster som inget mer än ett foster, eller så är det ”Nej till abort”-organsiationer som verkar se allt som liv och som har samma rättigheter som en 45-årig riksdagsledamot.

 

Och var kommer all statistik från frågar jag mig? Hur vet man hur många illegala aborter som utförs? Oftast rör det sig om uppskattning hur stort ett mörkertal är. Och det är något som irriterar mig grovt. Mörkertal. Det är ett tal som finns men som är helt okänt, och som man ska räkna ut. Det påminner om den där ekvationen i mattematik B-kursen som ingen kunde lösa och som dem glömt bort att skriva svaret på bak i facit.

 

Men åter till abort-frågan. Om jag ska vara fullkomligt subjektiv nu och beskriva min drömvärld, så ser den ut så här. Abort är lagligt världen över, för vilken orsak du än vill uppge. Men vad som främst måste ske en förändring i är utdelandet av preventivmedel. Hur mycket kan en kondom kosta att tillverka? Ett par ören högst troligt. Folk kommer ha sex vad vi än gör. Sex är kul. Sex är skönt. Varför försöka motarbeta det? Varför inte välkomna det med öppna armar och erbjuda alternativ istället för straff? Som många av dagens religiösa ledare påstår: ”Men sex är något heligt mellan man och kvinna, har du det utanför äktenskap sprids bara sjukdomar och oönskade graviditeter!” Ursäkta språket igen nu, men för fan vakna upp och se dig omkring! En kondom löser alla dina problem och folk kommer må så mycket bättre. Sex är inget som bara ska vara mellan två människor, och inte heller mellan bara man och kvinna, om det hade varit så, hur kommer det sig då att kvinnor har en erigerad punkt utanpå slidan och män har en erigerad punkt uppe i skjärten? Hur kommer det sig då att olika delar av vår kropp kan uppfylla olika sexuella njutningar på olika delar av en kropp, samtidigt som vi kan uppfylla andra sexuella njutningar på en annan kropp? Hade det varit så simpelt som penis in i slida och sedan orgasm, hade jag inte sagt något. Men så är inte kroppen konstruerad.

 

 

Mer sex åt folket säger jag!

 

 

Eller för de som inte litar på kondomens 99% säkerhet – Play it safe and masturbate!

 

 

Tack för mig.

 

 

Jag har valt att fördjupa mig kring en vår tids kanske mest tabubelagda frågor, nämligen aktiv dödshjälp. Är det rätt eller fel, mord eller humanism? Till en början kommer jag tala om grundfakta för att sedan presentera en serie av argument både för och emot, och slutligen ge min egen åsikt efter en kortare sammanfattning.

 

Till en början vill jag konstatera att det finns tre olika typer av dödshjälp. Dessa är;

 

·         Indirekt dödshjälp; När patienter dör efter att ha fått smärtstillande droger, efter kirurgiska ingrepp, etc. där man visste att det fanns en chans att dö. Dödsfall av narkos vid operation är ett exempel på detta. Indirekt dödshjälp ses oftast som lagligt då det ses som en olycka.

 

·         Passiv dödshjälp; När man låter patienter dö genom att t.ex. dra ut livsuppehållande apparater. Detta är vanligtvis lagligt och utförs till stor del i större delen av världen. I Sverige dock, finns det ett par fall där personer dömts till mord efter att ha dragit ur pluggen på sina döende nära och kära.

 

·         Aktiv dödshjälp; När man avsiktligt och aktivt dödar någon efter deras önskan, genom t.ex. att man ger en dödlig dos av oftast smärtstillande medel. Denna form av dödshjälp är olaglig i princip överallt och oerhört omtalad och tabubelagd.

 

Nu ett par länder vilka tillåter aktiv dödshjälp och vad som krävs.

 

·         Belgien: Krävs dubbla läkarintyg och man måste ha besökt en terapeut i minst ett år innan ingreppet. Du måste fyllt 16 år.

 

·         Schweiz: Krävs 30,000 kr och att någon anhörig blir medlem och betalar en årlig medlemsavgift på 600 kr.

 

·         Holland: Lidandet ska vara svårt och sjukdomen ska vara obotlig.

 

I Belgien räknas du alltså som tillräckligt mogen för att bestämma ifall du ska leva eller dö, tidigare än när du är mogen nog för att rösta i val.

 

Men ifall någon vill dö, bör de också få det. Rätten att leva och rätten att dö, menar många.

 

I en populärserie från början av 2000-talet, ”Futurama”, befinner sig huvudpersonen i år 3000. I denna tid finns bland annat ”Suicide Booths”, en tillsynes vanlig telefonkiosk från utsidan, men som på insidan är en mördarmaskin. ”Kunder” stiger in, väljer efter ett antal alternativ hur de vill dö, följt av en robotarm som utför ingreppet och sedan sugs kroppen iväg och dumpas på en närliggande kyrkogård. Är det ett alternativ frågar jag mig? Kanske inte lika brutalt efterarbete, men bör vi inte själv kunna bestämma över vårt eget liv?

 

Tills den dagen kommer att vi kan konstruerade robotarmar till detta ändamål, är det läkare som utför ingreppen. Men läkare är till för att rädda liv, inte göra slut på dem. Med andra ord är det rent oetiskt av dem att utföra ingreppen. Men vem ska annars göra det? Man kanske ska börja utbilda en speciell typ av läkare som bara har i uppgift att bedöma och utföra dödshjälp? Precis som man utbildar läkare till t.ex. obducenter, vars uppgift knappast är att rädda liv.

 

I ett par länder i bland annat mellanöstern är det dödsstraff på självmordsförsök. Är det verkligen ett straff? Dödshjälp, däremot, är strängt förbjudet och straffas också med döden.

 

Hur kan man i ett land resonera att dödsstraff, ta någons liv efter deras handlingar, är mer rättfärdigat än dödshjälp, ett val man gör själv? Ta också abort, att döda den som ännu inte kan tala, är också mer rättfärdigat än att döda den som ber på sina bara knän om det.

 

Att döda den utan talan verkar gå på räls, men vill du dö själv så icke sa Nicke.

Det finns en intressant yrkesgrupp inom militärvården i Sverige. Ifall det skulle bli krig är det deras jobb att peka ut vem eller vilka i en sal med patienter, som har störst chans att överleva – det vill säga vem eller vilka som kommer få vård. Resten kommer få ligga i sina smärtor tills de avlider, har de tur får de morfin, men alla som någon gång fått morfin vet att det tar bort långt från all smärta. Varför inte hjälpa patienter till en fridfull död istället? Det klassiska filmcitatet ”Finish me off! Give me a peaceful and quick death!” ska man i så fall svara ”nej, det är oetiskt?”

 

Alla vill vi dö en fridfull död, varför bör man låta somliga ligga och lida?

 

Men vad ska behövas för att man ska få dödshjälp då? En dödlig sjukdom utan bot, vilket kommer betyda långsamt och högst smärtfullt lidande? Räcker det med en djup depression? Vad sägs om att du nyss blivit dumpad?

 

Att patienten skulle hitta på saker för att bli godkänd för dödshjälp, för att denne känner sig som en belastning för sin omgivning, är dock också en faktor man bör ta till hänsyn också.

 

En annan faktor att ta hänsyn till är att människor med lågt psykiskt tillstånd inte skulle våga säga att de ångrar sig efter att ha genomgått allt som krävs för att godkännas. Bortser man från de med hemska smärtor och dödliga sjukdomar, som antagligen åker över till Holland istället för att vänta ett år på att godkännas, är det de med lågt psykiskt tillstånd, de deprimerade, som kommer gå genom hela processen. Ifall man talar rent hypotetiskt, är det dessa, deprimerade människor, som kanske också kommer ångra sig, men inte vågar säga något. Och vad blir det då, dödshjälp eller mord?

 

 

 

Sammanfattning

Att detta är en väldigt tabubelagd fråga, råder det inga tvivel kring. Samma argument, både för och emot, byter till synes aldrig skepnad. Som exempel läste jag i en bok om hur de hittat skrifter från både romarriket och antikens grekland, där många likadana argument vi har idag, användes även då. Den fakta som finns är luddig och motsägelsefull. Källorna talar tvärt mot varandra och de länder som har dödshjälp lagligt, talar inte högt om det. Om den fakta jag har är fullständigt rätt eller fel, kan jag inte svara på. Eftersom alla källor sagt mot varandra har jag efter bästa förmåga fått bedöma och mer eller mindre gissa mig till vad som kan ligga närmast sanningen.

 

Men vad tycker jag själv då? Helt ärligt talat måste jag påstå att jag tycker att det är bra att det finns, men jag tycker att man bara borde få dödshjälp beviljad vid t.ex. dödliga sjukdomar vilka medför smärta. Som jag nämnde tidigare i inlägget, alla vill dö en fridfull död, varför inte låta dem göra det? Ifall någon vill dö p.g.a. extrema smärtor, när denne ändå garanterat kommer dö i slutändan, tycker jag man borde få skänka en human död till denne.

 

Däremot ser jag inte Belgiens förhållningssätt som ett alternativ. Tänka sig en värld där du som 16-åring, inte ens myndig, ska ha rätten ifall du ska dö eller ej, utan att ens behöva vara sjuk? Tonåren är en tid av förvirring. Förvirring som i många fall ”clouds the judgement”. Som när ens första kärlek dumpar en och man inte kan se en morgondag. Jag minns själv när det hände mig och det tog bra mycket längre än ett år för mig att komma över henne. Ifall jag inte haft så mycket annat att leva för, hade jag nog kunnat övertyga en terapeut som hatade sitt jobb om att jag var utan bot och vars enda utväg var sprutan. Att den vanligaste åldern för sitt första förhållande är just 16 år, är ingen hjälpande faktor. Inte heller att de flesta självmorden sker bland de mellan 15-20 år. Jag säger dock inte att legalisering av dödshjälp efter Belgiens förhållningssätt, skulle sänka självmorden – snarare tvärtom. Många ungdomar i den sitsen förstår nog inte ens den riktiga innebörden av döden eller hur långt livet egentligen är och hur kort de levt.  Den ökande siffran självmord och tonårsgraviditeter tycker jag visar detta i klarspråk.

 

Schweiz förhållningssätt är heller inget alternativ då det skapar en klassfråga och inte en fråga om hälsa. Visst 30,000kr är ändå bara två månadslöner för normalsvensken, men tänk den tonåringen, som blir dumpad av sin första kärlek och har en snuskigt rik far som ger sin son en veckopeng på 50,000… Jag behöver nog inte gå genom det mer.

 

En hybrid mellan Holland och Belgien är enligt mig, det optimala. Du måste ha svår smärta, en dödlig sjukdom utan bot och ska ha mer än en läkares bedömning. Jämför dödshjälp med transvestiter som vill byta kön som måste kämpa i år och få flera psykiatrikers bifall. Jag tycker inte att man ska behöva kämpa i år, men man ska samtidigt inte bara kunna valsa in på din lokala vårdcentral, slänga upp 30 laxar och be om en spruta i armen för att din hund nyss dog.