The man in the black cap

Somliga gillar fötter, andra gillar att se på sport, men själv gillar jag att handla! Inte ”shoppa”, utan traditionella promenader genom mataffären. Stråka omkring och studera människor, se vilka nya produkter som finns och läsa innehållsföreteckningar.

Självklart går jag inte bara planlöst omkring och ”lossas”-handlar utan några direkta mål likt en inköpslista inprogrammerad inuti hjärnan. Först pastan och brödet och sedan mejeriprodukterna. När man tycker om något och njuter av varje sekund av det, brukar man normalt sätt inte alltid vara på sin pik av uppmärksamhet. Mejeriavdelningen är inget undantag. Jag tar vad jag ska, mjölken, juicen och såklart månadens höjdpunkt, yoghurten. Jag lägger ner varorna i min korg och tänker inte mer på dem.

När jag väl kommit hem och packar upp mina varor märker jag oftast inget konstigt. Det är först på den kommande söndagen som den hemska sanningen når mitt nervcenter.

BÄST FÖRE: 5 DAGAR SEN

Rosenröd i ansiktet och söndagen är förstörd. Varför gör butikerna såhär mot hederliga medborgare? Lyssnar man på Icas säljchef gör dem det för att de tycker att det är onödigt att slänga mat. Jo visst är det, men kan det vara så svårt att sätta en lapp att produkten har kort bäst före datum? Eller varför vara så giriga istället för min barndoms närbutik som reade ut alla produkter med kort bäst före datum.

Dessutom lägger man undan de färska varorna i hopp om att få de gamla sålda och det blir en dålig säljperiod kommer konsumenterna hamna i en ond cirkel där det aldrig kommer finnas en vara som har mer än två dagars hållbarhet.

För jävligt är det och med knuten näva i fickan går jag och svär tyst för mig själv i min lägenhet långt från butiken. Är det så konstigt att butikerna kan göra som dem vill?

2008, året då kooperativa företag blev korrupta företag.